Snälla, rara tomten - jag önskar mig en lugn själ i julklapp, om så bara för ett tag!
Jag orkar inte med smärtan längre, jag vågar inte titta, inte se, inte höra och ändå MÅSTE jag se, höra och känna.
Varför just jag, varför någon överhuvudtaget? Jag önskar ingen hjärnspöken och smärta - ifall det lät så.
Jag vill bara ha ett lugn, frid i kropp och knopp samt tillfreds med vardagen!

Min vardag är som en dimma mer eller mindre. Står där utanför mig själv, min kropp och ser ner på den trasiga tjej jag blivit! På nåt vis hoppas jag att ni inte får sova på nätterna, och att ni har ågren för vad ni ställde till med under min barndom. Jag vet att ni inte mår bra psykiskt heller, och det är inte mer än rätt!
To forgive and to forget är oftast min melodi, människor är värda fler chanser men ändå kan jag inte komma undan hatet jag har mot er - det var NI som gjorde detta mot mig, det är NI som har fått mig att må såhär själsligt kasst.

Satt nyss och kollade på Desperate Housewives, mitt i allt börjar jag storgråta och fick världens ångestattack, Jonas sket nästan ner sig och trodde minst att jag höll på att dö! Vilket iochförsig inte är helt fel. För varje ångesttripp dör jag lite inombords! Hur mycket ska man orka?

Har en annan sak som gräver i mig..
..Jag vill ha tillbaka min pappa, jag älskar min pappa trots tårar och hårda ord. Trots vad du åsamkat oss. Vi som blev kvar. Längtar efter dig pappa, längtar efter den riktiga pappan som visar att vi betyder någonting!
Jag förstår din smärta pappa, jag har den med.

Eftersom det är kaos och virrvarr i huvudet blir detta inlägg rätt snurrigt på sina ställen, men huvudsaken JAG förstår och huvudsaken att jag kan få ur mig all skit som växer och gror!