Long time.
Blablabla..
Gravditeten
Vilka var dina favoritkläder? : Mysbrallor, leggings och kjol.
Vad var din/dina favoriträtter?: Allt som hade med ris att göra!
Vad var dina/din favoritdryck? : Citronvatten och Ingefärs/citronte.
Vad tyckte du inte om? : Leverpastej som alltid.
Var det någon favoriträtt som ändrades? : Njäe, tror inte det.
Vad var du mest sugen på? : Frysta bär och frukt.
Hade du halsbränna? : Lite, i slutet.
Hade du foglossning? : Sedan vecka 18 kanske.
Hade du sammandragningar? : Inte mycket alls! Kanske de sista veckorna.
Mådde du illa?: Nej.
Vilken sovställning var bäst? : Halvmage som alltid.
När var din BF dag? : 2 Mars 2008
Gick du över tiden? : Nejnej!
Hur mycket gick du upp i vikt? : Omkring 30 kg.
Hade du mycket vätska i kroppen? : Det var värst omkring vecka 30. Inget överdrivet dock! Fötterna, näsan och händerna mest. Haha!
Hur var ditt psyke? : Var jättenojig innan jag fick träffa en specialist på spec. mödravården. Trodde jag skulle få missfall hela tiden och kunde knappt sova. Annars vilade ett lugn över mig! Hade gärna haft det lugnet efter förlossningen också! :P
Gnällde/klagade du? : Mycket då jag inte kunde komma upp från soffan/sängen osv.
Vad trodde du det var för kön? : En liten gosse var jag nästan helt säker på.
Visste du vad det var för kön? : En liten gosse såg vi på rutin-ul.
Hur låg ditt SF mått? : Oj, ingen aning.
Var du rädd för något? : Förlossningen! Skiträdd tills jag fick träffa förlossningsgruppen.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? : Haha. SMÄRFTFRI?;) Nävars. Ville självklart att det skulle gå hyfsat fort men annars hade jag inte direkt några grejer jag var TVUNGEN att ha eller liknande!
Hur ser du på graviditeten idag? : Helt okej. Kunde ha varit myyycket värre!
Förlossningen
När började din förlossning? : Slemmisen gick på Fredag kväll den 21/3, under Lördagen hade jag småvärkar men fick sova hela natten till 7 på morgonen på Söndagen då värkarna satte igång! Från att jag blev inlagd på förlossningen tog det 6-7 timmar så var han ute!
Hur började den? : Slemmisen lossnade somsagt på Fredagen och Wincent föddes tidig Måndagmorgon.
När åkte du/ni in till förlossningen? : Runt 19-tiden.
Varför? : Var på påskmiddag och kunde inte fokusera på annat än de hemska värkarna jag hade.
Vem/vilka åkte du in med? : Jonas!
Fick du/ni åka hem igen? : Nej.
Vilket sjukhus skedde förlossningen på? : Karolinska Huddinge.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? : 4 cm
Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? : Duschade och tog på mig fina sjukhuskläder, kopplade upp mig på ctg-maskinen, tog lustgas och sjöng i dimman till The Cure på radion. Haha! Fick även Epidural = himmelriket! Samt att de tog hinnorna eftersom mitt vatten inte hade gått.
Vilka/vilken var med under förlossningen? : Jonas, en undersköterska och en barnmorska.
Tog du nått smärtstillande? : Lustgas och Epidural.
Grät du? : Glädjetårar såfort Wincent var ute.
Vad tyckte du var jobbigast? : Förvärkarna, LÄTT! Krystvärkarna var ingenting om man jämför med förarbetet.
Var du rädd för något? : Epiduralen. Nålen och slangen! Otäckt kändes det när man la bedövningen-
Hur lång tid tog det? : 6-7 timmar.
Hur ser du på förlossningen idag? : Kunde tänka mig att göra om det efter bara några timmar! :)
Barnet
Vad blev det för kön?: Gossebarn.
Hur mycket vägde barnet? : 3750
Hur lång var barnet? : 50 cm
Vad var huvudomfången? : 33 cm tror jag.
Hur mådde barnet? : Bra förutom att han inte skrek ordentligt. Blev lite orolig ett tag, men det la sig snart igen!
Tristess.
Namn: Ulrika Berlin
Ålder: 25
Graviditetssymtom: Ont i tuttarna så jag ville dö ungefär, samt huvudvärk och extrem trötthet.
Positivtgravtest i vecka: V.5
Då berättade jag för:
Mamma och pappa: Ringde min mor nästan direkt!
Mina bästa kompisar: Samma dag.
The girls: Vilka jävla girls? Vafan.
Min barnmorska hette: Haha. Jag minns fan inte! Hon var hursomhelst bajskass.
Vikt vid inskrivningen: 92 kg
Vikt vid förlossningen: 117 kg ungefär!
Mat jag var torsk på: Frysta bär, ris, nudlar med biffsmak, risgrynsgröt, kärleksmums och kaviar.
Mat som fick mig att vilja kräkas: Ingenting, hör och häpna!
Illamåendet började: Aldrig..
Och slutade: Läs föregående fråga.
Mina första mammakläder: Mysmammabrallor, manchesterjeans och mammajeans.
Min största modetabbe: En sexig fleecejacka som maggen fick plats i!
Första bebisprylen: Tidigt. Beställde ett bebisset med kläder först.
Då kände jag första sparken: I v.20
Jag trodde att bebisen i magen var: Pojke.
Grejer som hände med min kropp: Hela kroppen blev cp. Till en början var det fruktansvärt tjusigt, men sedan inte sådär supertjusigt.
Så motionerade jag: Felet var ju det att jag inte kunde motionera då jag hade sån hemsk foglossning och bäckenuppluckring, därför gick jag också upp hundra kilo!
Konstiga grejer jag gjorde under min graviditet: Ehum.. jag gör ju jämt konstiga saker?
Konstiga kommentarer jag fick höra: Ingenting, typ.
Konstigaste bebisrådet: Inga faktiskt.
Värsta gravidminne: Foglossningen och fitthelvetet som drogs ur synk varenda gång jag skulle vända mig på natten! Viktuppgången var väl inte direkt välkomnat heller.
Bästa gravidminne: Först ultraljudet förstås, sedan sparkarna och buffarna (speciellt när Jonas vart kickad;)
To forgive and to forget?
Jag orkar inte med smärtan längre, jag vågar inte titta, inte se, inte höra och ändå MÅSTE jag se, höra och känna.
Varför just jag, varför någon överhuvudtaget? Jag önskar ingen hjärnspöken och smärta - ifall det lät så.
Jag vill bara ha ett lugn, frid i kropp och knopp samt tillfreds med vardagen!
Min vardag är som en dimma mer eller mindre. Står där utanför mig själv, min kropp och ser ner på den trasiga tjej jag blivit! På nåt vis hoppas jag att ni inte får sova på nätterna, och att ni har ågren för vad ni ställde till med under min barndom. Jag vet att ni inte mår bra psykiskt heller, och det är inte mer än rätt!
To forgive and to forget är oftast min melodi, människor är värda fler chanser men ändå kan jag inte komma undan hatet jag har mot er - det var NI som gjorde detta mot mig, det är NI som har fått mig att må såhär själsligt kasst.
Satt nyss och kollade på Desperate Housewives, mitt i allt börjar jag storgråta och fick världens ångestattack, Jonas sket nästan ner sig och trodde minst att jag höll på att dö! Vilket iochförsig inte är helt fel. För varje ångesttripp dör jag lite inombords! Hur mycket ska man orka?
Har en annan sak som gräver i mig..
..Jag vill ha tillbaka min pappa, jag älskar min pappa trots tårar och hårda ord. Trots vad du åsamkat oss. Vi som blev kvar. Längtar efter dig pappa, längtar efter den riktiga pappan som visar att vi betyder någonting!
Jag förstår din smärta pappa, jag har den med.
Eftersom det är kaos och virrvarr i huvudet blir detta inlägg rätt snurrigt på sina ställen, men huvudsaken JAG förstår och huvudsaken att jag kan få ur mig all skit som växer och gror!
Julstök och bök.
Jag tänker i de banorna att någonting praktiskt och användbart borde vara den perfekta klappen.
Vad köper man till sina morföräldrar? Har funderat på såna där supermysiga tofflor man kan värma upp i micron! Äldre folk fryser nog lätt om fossingarna, eller vad tror ni?
Skulle själv vilja ha ett par att gosa in fossingarna i under vintern.
En annan grej jag tänkt på är en härlig filt som är som har ärmar så att man inte behöver känna sig frusen om man ligger och läser i soffan eller stickar!
Utöver det ska jag ordna med någonting mysigt hemmagjort i söta burkar med kärlek i.
Vad det blir får jag komma till senare då jag ska spåna lite!
Vad köper man till en lillebror som bara klär sig i femtio storlekar för stora kläder?
Pluggar till töjningarna? Presentkort på någon favoritaffär? Fan vet..
Har skrivit lista på vad som behövs göras i hemmet helst typ nu, ska väl försöka ta tag i det trots att det tar emot. Men vad är väl en bal på slottet?
Återkommer..
Virrvarr!
ingenting av det och jag tänker inte låta någon "vinna" över mig.
Tycker det är rätt jävla lågvattenmärkt att nämna mig i ett hatbloggsinlägg där jag inte ens får chansen att kanske kunna förklara om jag gjort någonting fel.
Man har rätten till att få försvara sig och få sagt det man känner för att säga!
Människan som har "skvallrat" om någonting till personen i fråga borde träda fram.
Dels för att jag vill fråga VAD människan har för anledning att vara ett jävla mongo och vara någon jävla rövslickare!
Är rätt säker på vem denna person är - så nu vet du det! Kommer INTE bara lämna detta även om det vore lättast och skönast. Samtidigt vill jag kunna konfrontera människan, men antar att jag inte kan hoppas på för mycket!
Jag tänker INTE outa personen som postade ett inlägg om mig som var allt annat än okej!
Javisst, det är din blogg och du skriver vad du vill, men eftersom du har sjunkt så lågt att du påstår dig vara en bättre OCH MOGNARE(?!?!?) människa än vad jag är så skulle jag väl säga som så: Outar du personer på det viset är det knappast DU som är mogen!
Tro inte att jag slösar med värdefull energi, för det gör jag inte - måste bara få höra vad det handlar om och vad jag har sagt som fått dig att känna att jag ska "fucka off" och att jag ska dra åt helvete? M o g e t.
Ohwell, jag klarar mig.
Nu ska jag krypa ner och läsa, är sååå sjukt trött!
Natti.
N E J!
LOL@borderlinemongot
Nu ska jag gå ner i vikt, jag orkar inte mer.
Mår inte bättre av att hetsäta en massa skit och gå upp allt jag gått ner redan.
Känns som att det är NOG nu. LOL@livet.
Jävlahelvetespissfittskitkuk!
JAG ORKAR INTE!
Håglösheten
Känner mig så sjukt ledsen och sorgsen!
Min älskade mor var här helgen som var, jag antar att det kan vara just för att hon har åkt hem jag blir så ledsen. Jag vill ha min familj nära! De jag älskar vill jag ha hos mig, eller iallafall nära mig!
Vill att Wincent ska ha sin mormor och morfar Ola nära. De som gör allt för den lilla saken!
Jag vet inte vad jag ska känna eller inte känna.
Trots att jag har världens finaste unge och sambo känner jag mig så jävla ensam!
Hålet i mitt bröst är påtagligt just nu, lite för påtagligt!
Vad vill jag göra med mitt liv?
Hur kommer allt bli?
NÄR ska jag bli hel igen? (Helare kanske man ska skriva..)
Dagarna är sjukt jobbiga, jag är dödstrött varje dag och känner mig helt kajko.
Jag önskar mig sinnesfrid och lite ork, tack!
Sitter och kollar reprisen av Uppdrag Granskning om två barn som tagits ifrån sin enda riktiga familj - fosterfamilj.
Barnen gråter och är helt förstörda, och jag gråter som ett litet barn!
Hemska jävla värld, hemska Sverige, hemska mänsklighet (om man nu kan kalla dessa människor för människor..?)
I'm so tired, so tired.
Catch me if i fall?
Jomenvisst..
Släpade mig upp imorse, fixade iordning talibanen, krångla ner i vagn och sedan till dagis!
Åkte iväg och gjorde lite bankärenden samt shoppade lite smått.
Wince fick lite "dagiskläder", som man inte behöver vara så rädd om, och självklart bekväma sådana.
Kikade på täckjackor och täckbyxor men kom på att mor har köpt ett dyrt och bra set till kottbert och dom kommer till storstan redan på Onsdag! Har även beställt en ny pippi-tröja åt talibanen - som mormor stickat såklart!
OCH en fin blåbärsmössa. Jag har så fin familj!
Los talibanos har badat, hoppat, dykt, simmat osv. (Såpass mycket man nu kan göra det i ett bubbelkar..)
Vi hade jättekul bådatvå. Mindre kul sedan när naglarna skulle klippas! Som en jävla virvelvind så han slog ner en porslinsskål! GAAH!
Nu är det lights out med pippi på cd.
Astrid Lindgren-cd's ftw!
Imorgon ska vi träffa sockärringen som försöker förstöra livet för folk.
Jag har taggarna utåt kan jag säga! Kommer INTE hålla käften, ALLS!
Skithögskärringfan!
Förresten vill jag döda hundägare som inte plockar upp skiten efter deras hundar.
Skällde på en kärring idag och fick såklart en näsa i vädret i synfältet!
MAN SKA INTE HA HUND OM MAN INTE KAN VISA RESPEKT OCH PLOCKA UPP SKITEN SOM SEDAN MITT BARN SKA GÅ I!
Bajs.
Hej Miss. Borderline
Har känt i flera dagar att jag har varit nära att flippa och har tagit allt Jonas har sagt som kritik eller känt att han vill provocera mig! Vid läggdags inatt bröt helvetet lös..
Jag klarade inte av att höra hur våran vardag faktiskt ser ut,
att det är svårt och jobbigt med saker och ting. Istället "väljer" jag att ta åt mig och bli helt jävla hysterisk!
Var längesedan jag fick en sådan panikångestattack. Det var helt sick!
Minns inte mycket då jag antagligen var för inne i mitt kaos.
Det jag minns är att jag helt flippar och springer in på toaletten,
låser och börjar leta efter någonting som skulle kunna döda mig! Jo,
jag tänkte att jag fan kunde dö, för att jag var så värdelös. Klarar ingenting, någonsin!
Skriker och börjar slå mig skithårt på låren. Slår och slår och slår! Jonas tar sig in med nånting,
försöker lugna ner mig. Mina lår är nu helt jävla sönderslagna av mina knytnävar, bultar och bränner!
Är helt jävla borta och rusar ut i hallen när Jonas säger att han ska ringa akutpsyk.
Tar på mig jeanskjol och jackan, annars är jag helt naken.
Springer ut och försöker få hissen att dyka upp. Inne i hissen rasar jag ihop och kommer då att tänka på mitt barn, mitt underbara fina barn - kan inte försvinna ifrån honom.
Vänder tillbaka och hamnar inne på toaletten igen.
Jonas smeker mig över huvudet och försöker få mig lugn.
Jag lugnar ner mig sakta men säkert, dels pga. hans smekningar och hans värme men också för att jag fick i mig Sobril.
Tillslut är jag hyfsat lugn och vi går och kryper ner.
Mina lår är helt blåa och dunkar av smärtan! Jag har ALDRIG i hela mitt liv slagit mig sådär hårt, ingen annan heller för den delen!
Makeupsex, är det inte ljuvligt?
Vi blir alltså kåta och knullar, mitt i allt elände.
Dessutom knullar vi oskyddat mitt under ägglossning, halleluja!
Det var iallafall så jävla värt det.
Jag är så glad att jag har världens bästa Jonas och världens bästa unge,
som för övrigt ska få byta avdelning på dagis, för att han är så duktig!
Han ligger före jämngamla och ska därför få börja med lite större barn.
Mindre grupp, massa mer pyssel och utflykter. Vi är så stolta! Någonting har man iallafall lyckats med, och det är våran fantastiska unge!
Detta är mitt liv, min verklighet och den är lika rosenskimrande som den är totalt jävla dödendö-svart.
Äckelmänniskor
Vad fan är det för fel på människor som MÅSTE trycka ner andra?
Dessa människor, som gör detta - mår dom verkligen bra? Jag kan inte tro det.
Vad är det som får dessa människor att göra som de gör? Trycka ner och trampa på de som redan ligger.
Tror folk verkligen att vi som är sjuka verkligen VILL vara sjuka?
För JO, det är så saaatans roligt att må helvete trots att man har det rätt bra i livet
(Om man bortser ifrån just sjukdomen/sjukdommarna).
De är så sjukt kul att jag skrattar och leker loppan just för att det är så wuuunderbar att jämt gå omkring med panikångest och självmordstankar! KAN NI SOM TROR DETTA FÖRKLARA HUR I HELVETE NI TÄNKER?
Bra som fan för dig/er att ni mår såpass bra. Ingen ska behöva känna smärtan som psykiskt sjuka faktiskt gör! Och att dessa empatilösa människor dessutom har barn är ju helt fruktansvärt! FRUKTANSVÄRT!
Är nämligen så att jag läser en blogg som en tjej, mamma och en MÄNNISKA som DU OCH JAG skriver - om sitt mående, om sin borderliner och all problematik med saker och ting. Läste en kommentar av en tjej som verkligen vred om en jävla dolk i bröstet på tjejen OCH på mig! För jag vet, vet så jävla väl hur hon mår. Vad fan har hon för rätt att spotta och sparka på en människa som är sjuk? Som bara vill ha hjälp! Som faktiskt inte klarar detta på egen hand ..?
Jag önskar så innerligt att människor som henne skulle få gå i en sjuk människas skor, om bara för en dag!
Jävla satans idioter!
OM du läser detta, var vänlig att förklara för mig vad du är för en hjärtlös människa!
Och förresten - allt jävla skitsnack om skattepengar! VI betalar också skatt, jävla miffo. Har betalt skatt enda sedan jag vart myndig. Och jag betalar skatt för att ALLA människor ska få en chans att leva ett hyggligt liv, spelar ingen roll om du är "invandrare", sjuk, barn osv - ALLA är värda ett hyggligt liv, WHATSOEVER!
Tvi!
Tjurunge
Gick och handlade efter dagis och INGENTING var bra, han sparkade av sig stövlarna,
åt på frukten vi skulle köpa, skrek efter korv och godis!
Korv fick han, men inte godiset!
En kvinna kom fram till mig och försökte trösta mig lite: "De är så trötta efter dagis",
och så log hon varmt. Jag svarade nåt i stil med: "Jo, och mamma också", haha.
Hon tog mig på axeln och sa att så får det vara, att det inte är så lätt att vara förälder alla gånger!
Tack du kära kvinna, vem du än var! Sånt kan verkligen göra en på lite bättre humör!
Nu sover iallafall sockertoppen och mamman får ta igen sig framför "Halv åtta hos mig", gött!
Saknar Jonas och ska krama på honom när han kommer hem!
En annan bra grej - om 9 dagar kommer min älskade mor hit och hälsar på.
Både jag och Wincent saknar familjen! Önskar så att vi bodde närmre varann, men jag tror att jag skulle må ännu sämre om jag "var tvungen" att bo i Kalix.
Ohwell.
Nu ska jag ta igen bloggläsandet som jag har hamnat efter med!
Adios Amigos!
Likmask?
Ovissheten är inte bra för min hjärna, det blir kaos och jag ser bara allt i svart.
Jag hoppas och tror att saker och ting kommer bli bra, allt kommer lösa sig ..men tills jag ser det kan jag inte tro på det. Jag vet inte hur jag ska hinna/orka att både hålla Wincent sysselsatt och städa/diska och tvätta!
Hur gör man? Vore tacksam för tips och trix!
Eftermiddan och kvällen har gått jättebra, W har varit så snäll och medgörlig hela tiden - nästan.
Min unge är så sjukt jävla fin! Kärleken till den där talibanen blir ju inte direkt mindre.
Ohwell!
Nu ska jag kika på kläder, återkommer säkerligen med plagg som jag diggar!
Häppåre!
Fattigdom och mässa = Inte kompatibla.
Försöker få med min mother in law, min sambos mamma alltså!
Vore jättekul att åka dit och kika samt vara med på olika aktiviteter,
tror kottbert skulle gilla det skarpt!
Är det någon som skulle ha intresse att hänga på? (Kostar 130:- vid entrén.)
Jag HOPPAS vi har hunnit få pengar tills i helgen, vore ju trevligt att kunna handla lite!
Men jag får nog gå dit helt pank. HAPPYJOYJOY!
Det kliar i min shoppingnerv nåt så ini bombens.
Kommer alltid passande, när man inte KAN handla. BAH!
Denna dagen har varit rätt händelselös, så det blir inte mycket bloggande, inte just nu iallafall.
Laaater!