Natten till idag har varit hemsk och rätt fin på samma gång.
Har känt i flera dagar att jag har varit nära att flippa och har tagit allt Jonas har sagt som kritik eller känt att han vill provocera mig! Vid läggdags inatt bröt helvetet lös..
Jag klarade inte av att höra hur våran vardag faktiskt ser ut,
att det är svårt och jobbigt med saker och ting. Istället "väljer" jag att ta åt mig och bli helt jävla hysterisk!
Var längesedan jag fick en sådan panikångestattack. Det var helt sick!
Minns inte mycket då jag antagligen var för inne i mitt kaos.
Det jag minns är att jag helt flippar och springer in på toaletten,
låser och börjar leta efter någonting som skulle kunna döda mig! Jo,
jag tänkte att jag fan kunde dö, för att jag var så värdelös. Klarar ingenting, någonsin!

Skriker och börjar slå mig skithårt på låren. Slår och slår och slår! Jonas tar sig in med nånting,
försöker lugna ner mig. Mina lår är nu helt jävla sönderslagna av mina knytnävar, bultar och bränner!
Är helt jävla borta och rusar ut i hallen när Jonas säger att han ska ringa akutpsyk.
Tar på mig jeanskjol och jackan, annars är jag helt naken.
Springer ut och försöker få hissen att dyka upp. Inne i hissen rasar jag ihop och kommer då att tänka på mitt barn, mitt underbara fina barn - kan inte försvinna ifrån honom.
Vänder tillbaka och hamnar inne på toaletten igen.
Jonas smeker mig över huvudet och försöker få mig lugn.
Jag lugnar ner mig sakta men säkert, dels pga. hans smekningar och hans värme men också för att jag fick i mig Sobril.

Tillslut är jag hyfsat lugn och vi går och kryper ner.
Mina lår är helt  blåa och dunkar av smärtan! Jag har ALDRIG i hela mitt liv slagit mig sådär hårt, ingen annan heller för den delen!

Makeupsex, är det inte ljuvligt?
Vi blir alltså kåta och knullar, mitt i allt elände.
Dessutom knullar vi oskyddat mitt under ägglossning, halleluja!
Det var iallafall så jävla värt det.
Jag är så glad att jag har världens bästa Jonas och världens bästa unge,
som för övrigt ska få byta avdelning på dagis, för att han är så duktig!
Han ligger före jämngamla och ska därför få börja med lite större barn.
Mindre grupp, massa mer pyssel och utflykter. Vi är så stolta! Någonting har man iallafall lyckats med, och det är våran fantastiska unge!

Detta är mitt liv, min verklighet och den är lika rosenskimrande som den är totalt jävla dödendö-svart.