Hehu. Wincent har varit helt jävla apjobbig idag!
Gick och handlade efter dagis och INGENTING var bra, han sparkade av sig stövlarna,
åt på frukten vi skulle köpa, skrek efter korv och godis!
Korv fick han, men inte godiset!
En kvinna kom fram till mig och försökte trösta mig lite: "De är så trötta efter dagis",
och så log hon varmt. Jag svarade nåt i stil med: "Jo, och mamma också", haha.
Hon tog mig på axeln och sa att så får det vara, att det inte är så lätt att vara förälder alla gånger!
Tack du kära kvinna, vem du än var! Sånt kan verkligen göra en på lite bättre humör!

Nu sover iallafall sockertoppen och mamman får ta igen sig framför "Halv åtta hos mig", gött!
Saknar Jonas och ska krama på honom när han kommer hem!

En annan bra grej - om 9 dagar kommer min älskade mor hit och hälsar på.
Både jag och Wincent saknar familjen! Önskar så att vi bodde närmre varann, men jag tror att jag skulle må ännu sämre om jag "var tvungen" att bo i Kalix.
Ohwell.

Nu ska jag ta igen bloggläsandet som jag har hamnat efter med!

Adios Amigos!