Jag har ångestmaskar i kroppen.
Ovissheten är inte bra för min hjärna, det blir kaos och jag ser bara allt i svart.
Jag hoppas och tror att saker och ting kommer bli bra, allt kommer lösa sig ..men tills jag ser det kan jag inte tro på det. Jag vet inte hur jag ska hinna/orka att både hålla Wincent sysselsatt och städa/diska och tvätta!
Hur gör man? Vore tacksam för tips och trix!

Eftermiddan och kvällen har gått jättebra, W har varit så snäll och medgörlig hela tiden - nästan.
Min unge är så sjukt jävla fin! Kärleken till den där talibanen blir ju inte direkt mindre.
Ohwell!

Nu ska jag kika på kläder, återkommer säkerligen med plagg som jag diggar!
Häppåre!